N°3

vi är så glada för vårt lilla hotell, i

vår lilla stad. fast så värst litet känns det inte ändå

och idag rivs en vägg för att öppna upp ännu lite till. vi

ooh'ar och aah'ar över golvet i stora matsalen, mannen

i blåkläder pratar om lagren i väggen som ska bort.

- "först är det gips vettni', sen trä och ståltråd sen gips och trä

igen. två lager!" säger han och pekar, visar hur man brukade

lägga ett lager vass och sen puts direkt på när man byggde

innerväggar då, förr i tiden. för hotellet är ett gammalt hus,

arton-hundra-sextio-fem säger någon högt ..anno 1865 tänker

jag. det känns fint och lite som ett mirakel att det fått stå kvar,

att förnuftet tagits till fånga trots hoten då, om att riva.

sågen körs i väggen så takkronorna svajar,

det är vackert med vassen ~det bruna spretiga

mot kalkigt vitt. dammet singlar ner över oss och

lämnar en pudrig hinna på min kamera. utanför

visar våren försiktigt sitt ansikte, grönt tar sig envist

genom jorden på den plats Ni sen kan njuta lunch

i solen. under tiden får vi ta hand om snittblommorna

inne i värmen. vi går åter i cirklar över den vackra
parketten och ooh'ar - aah'ar lite till.

a dopo..!

{ snapshot № 1, 2, 3 & 4 floors & flowers från Hotellet }

text, teckning & fotografi ©emmalemholt

illustration ©SaraNBergman